27 februari 2011

Musicerande ungdomar av världsklass



Igår var jag med om en helt fantastisk musikupplevelse. Marinens ungdomsmusikkår (MUK) bjöd på en enastående konsert tillsammans med den internationellt välkände jazztrombonisten Nisse Landgren i Amiralitetskyrkan i Karlskrona.

Först vill jag säga att jag inte är ett fan av jazz, men det finns några svenska jazzmusiker jag gärna lyssnar till, varav Nisse Landgren är en av dem. Hans trombonspel och smått hesa stämma får mig att både slappna av och vara på helspänn om vartannat. En annan jazzmusiker jag gärna lyssnade till var pianisten Esbjörn Svensson och hans trio. Esbjörn kom från Västerås och jag minns honom från musikskolan och hur snäll han var mot mig som liten osäker 11-åring med basflöjtsetuiet under armen. Esbjörn dog i en dykolycka för lite över två år sedan.

Tillbaka till MUK som består av 76 ungdomar i åldern 13-25 år. De kommer från olika delar av landet och samlas minst en gång i månaden för att repetera och arbeta tillsammans med sin fadderkår Marinens musikkår. MUK är den enda ungdomsmusikkren i Sverige som är godkänd för högvakt på Kungliga Slottet och de är väldigt efterfrågade utomlands i samband med olika uppträdanden och konserter.

MUK har fått inbjudan om att på nyåret 2012 vara med i Rose Parade, Pasadena, som är "da shit" vad det gäller parader i världen. Paraden samlar miljoner människor och sänds i över 100 länder. Jag understryker att MUK fått inbjudan, för till denna parad vill alla musikkårer av dignitet vara med och dit söker man. Man blir inte inbjuden, förutom då en musikkår håller så hög kvalitet att de bjuds in som särskilda gäster och medverkar som paradens höjdpunkt (!)

MUK har tackat ja och självklart ska de åka. Vilken fantastisk reklam för Sverige är inte detta. Det är bara det att MUK behöver tillskott i kassan. Igår skänkte Nisse Landgren 3000 kronor av sitt gage till ungdomarna och om du vill vara med att bidra till dessa blåsmusikens framtidslöften, kan du sätta in en slant på plusgiro: 36 90 63-3

När konserten igår var slut var jag euforisk och helt slut på samma gång efter att i nästan två timmar svettats, frusit och haft ståpäls som är reaktionerna jag får av riktigt kvalitativa musikframträdanden. Vilken makalös musiker Nisse Landgren är, men herrejävlar vilka begåvade ungdomsmusiker vi har runt knuten. Många av dessa kommer vi att få höra mer av från olika scener i framtiden.

26 februari 2011

Viktiga och intressanta möten i USA

På fredag i nästa vecka inleder jag min treveckors studieresa till USA, som kommer att ta mig från Washington DC, till San Fransisco, Austin i Texas och New York. Programmet heter International Visitor Leadership Program och syftar till att bygga förståelse mellan USA och andra länder genom nätverksbyggande mellan politiker, think-tanks och andra tongivande personer i samhällsdebatten.

Det program jag kommer att delta i är inriktat på utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Vi kommer att diskutera relationerna mellan EU-USA-NATO, internationella insatser som Afghanistan, Iran och kärnvapenspridning samt helt säkert det som nu sker i Nordafrika.
Detaljprogrammet får jag i nästa vecka, men jag har åtminstone en dag till förfogande till egna inplanerade möten. Berättar mer om vad och vilka senare.

Det är verkligen hedrande att få ha blivit utvald att delta i programmet och tillhöra samma alumniklubb som Nicholas Sarkoszy, Julia Gillard, Tarja Halonen, Jens Stoltenberg, Fredrik Reinfeldt och andra namnkunniga personer.

Jag har lovat amerikanska ambassaden i Stockholm att blogga under resan om mina tankar och intryck, så de kommande veckorna kommer det mesta att vara skrivet på engelska.

Tre veckor borta från familjen kommer att bli en prövning, men det är ingenting att beklaga sig över egentligen. Jag gjorde nämligen det vid ett tillfälle inför en vän till mig inom Marinen, varpå han spände ögonen i mig och påpekade nogsamt att det minsann är sådana som jag som skickar iväg sådana som han flera månader från sina familjer. Dessutom till miljöer där det kan tänkas vina kulor kring öronen. I rest my case!

17 februari 2011

Gripen av Gripen

Den moderata försvarskommittn besökte idag SAAB Technologies i Linköping för att informera sig om verksamheten i allmänhet och nya generationen JAS i synnerhet.

Senast jag besökte SAAB i Linköping var i mars 2009 när man presenterade demo-versionen av Supergripen. Eller super och super. Det låter ofta i media som om den modifierade versionen av dagens JAS C/D skulle betyda ett helt nytt plan, men det är uppgradering det handlar om. Men med ny motor, förlängd flygkropp, större bränslekapacitet och bättre lastförmåga, så handlar det om ett betydligt vassare plan och livstidsförlängning med minst 10-20 år.

Under besöket träffade vi Peter Nilsson, fd pilot, men som nu 15 kg senare övergått till marketing, wineing and dining. Nämen, så kan man väl inte skriva, tänker ni. Johohodå, därför att gör man mig i sin presentation 10 år äldre än vad jag är, så får man stå ut med en smash i retur. Vi träffade också piloten Ola Rignell som jag träffat i tidigare sammanhang och som på ett utmärkt sätt satte oss in i SAABs verksamhet ur en operativ synvinkel.

Det är ingen tvekan om att Gripensystemet utgör och under överskådlig framtid även kommer att utgöra en del av ryggraden i den svenska försvarsmakten. Systemet håller hög kvalitet, något som nu också successivt och alltmer uppmärksammas internationellt i och med det växande intresset hos presumtiva utländska kunder.

Att lilla Sverige konstruerat och producerat ett sådant högteknologiskt och effektivt flygvapensystem är egentligen ganska fantastiskt när man tänker efter. Jag är stolt över det. Och efter att i september förra året fått göra en flygning med JAS, så skulle man nog kunna säga att jag är gripen av Gripen.